Unesco

Koreas bidrag till UNESCOs världsarvslista

Världsarven presenteras i historisk ordning, med de äldsta kvarlämnorna först.

Megalitgravarna i Gochang, Hwasun och Ganghwa

 Resterna av megalitisk kultur (storstensgravar) har återfunnits över hela världen, men ingenstans så koncentrerat som på den koreanska halvön. Korea har uppskattningsvis 30 000 megalitgravar i olika storlekar och former. De utgör 40 procent av de hittills funna megalitgravarna över hela världen och dateras till den koreanska bronsåldern, som också kallas Mumunperioden (1500-300 f.Kr). De tre platserna Gochang och Hwasun som ligger i den sydvästra Jeollaprovinsen, och Ganghwa i Incheon City, har påvisat högst koncentration (totalt över 2600) och störst variation av megalitgravarna i Korea.

unesco1

Gyeongju – museet utan väggar

Gyeongju var huvudstad i det tusenåriga kungadömet Silla (57 f.Kr.- 935). Idag kallas området ”ett museum utan väggar” då det utgör ett unikt historiskt vittnesmål om Sillas storhet och prestationer som utvecklare av såväl buddhistisk som sekulär koreansk konst och arkitektur. Kvarlämningarna innefattar allt från försvarsfort, tempel, palatsområden, kungagravar och Asiens äldsta astronomiska torn till skulpturer, pagoder, guldsmycken och keramik.

unesco2

Seokguramgrottan och Bulguksatemplet

 Seokguramgrottan och Bulguksatemplet utgör tillsammans ett enastående resultat av såväl koreansk religiös entusiasm som arkitektonisk teknologi och skicklighet. Den granitskapade Seokguramgrottan med sin 3,5 meter höga buddhastaty omgiven av nästan 40 andra boddhistatvas och skyddande gudomligheter, anses vara ett monumentalt mästerverk inom buddhistisk konst.

Bulguksa byggdes ursprungligen på 500-talet av den första probuddistiska Shillakungen för att drottningen skulle kunna be där för kungarikets välgång och fred. I mitten på 700-talet blev det dagens Bulguksa som betyder ”The Temple of the Buddha Land” och som restaurerades 1973. Av de  ursprungliga 80 byggnaderna återstår idag en tiondel. Seokguram och Bulguksa ligger strax öster om Gyeongju.

unesco2-1

Haeinsatemplet och Tripitaka Koreana

Haeinsatemplet byggdes i det Förenade Silla 802, blev statstempel under den påföljande Goryodynastin, renoverades under Joseondynastin på 1400-talet och är idag Koreas största tempel med 500 aktiva munkar. Men Haeinsa är kanske mest känt för att sedan 1398 med speciella arkitektoniska och naturliga bevaringsmetoder ha förvarat Tripitaka Koreana i Janggyeong Panjeon Hall.

Tripitaka Koreana består av över 80 000 träblunesco-3ock som utgör världens äldsta och mest kompletta buddhistiska kanon i klassisk kinesiska skrivna med träsnitt (tryckkonsten användes i Asien tidigare än i Europa). Den första versionen skrevs i syfte att bistå i försvaret mot khitanernas invasioner 1087. 77 års a
rbete brändes dock upp när mongolerna invaderade Korea
1232. Även denna gång sökte koreanerna försvar mot invadörerna genom att upprepa den tidigare bedriften (denna gång tog det 16 år) genom att återskapa Tripitaka Koreana, som förvaras i på Haeinsatemplet eller ”The Temple of a Vast Sea of Meditation”. Både templet och kanon är erkända av UNESCO som kulturskatter och återfinns också i närheten av Gyeongju.

De historiska byarna Andong Hahoe och Yangdong

Strax norr om Sillas huvudstad Gyeongju ligger 14- och 1500-talsbyarna Andong Hahoe och Yangdong. 2010 blev de upptagna på UNESCOs världsarvslista då de är de bäst bevarade representanterna för Koreas konfucianistiska kulturarv. Konfucianska idéer importerades från Kina strax före Buddhismen under de Tre Kungarikenas Period (57 f.Kr. – 668), men fick sin storhetstid först med Joseondynastin (1392-1910).unesco-4

Byarnas fysiska läge och utformning vittnar både materiellt och idémässigt om Konfucianismens påtagliga inverkan på dåtidens sociala strukturer och kulturella traditioner. De är strikt byggda efter Pungsuprinciper (Feng Shui) och reflekterar ett starkt hierarkiskt och aristokratlett klansamhälle. Det Konfucianska kulturarvet lever på många sätt kvar i dagens moderna Korea, men kanske speciellt i Hahoe och Yangdong, där man fortfarande utför anfädersriter och byceremonier enligt de gamla traditionerna.

Joseondynastins kungagravar

unesco-5Placeringen av gravar i allmänhet, och kungagravar i synnerhet, är ett talande uttryck för koreansk kultur. Den inte bara anger familjestatusen, utan utgör även noggrant konstruerade komplex för anfädersandakter i åminne av förfäderna och deras gärningar.
Joseondynastins 40 kungagravar är spridda över 18 platser och sammanfattar flera tusen års koreanska gravtraditioner som fick sin distinkt koreanska karaktär redan under det Förenade Silla (668-935). De består av ett unikt men reglerat komplex strukturerade efter Pungsuprinciper (Feng Shui), integrerade i harmoni med naturlandskapet och hierarkiskt uppdelade i profana och heliga områden. Gravplatsen både manifesterar och förstärker traditionen av anfädersvördnad då de föreskrivna riterna än idag efterlevs av bl.a. den kungliga familjeorganisationen.

Jongmyohelgedomenunesco-6

Helgedomen Jongmyo är den äldsta och mest autentiska av de fortfarande existerande
kungliga konfucianska gravarna. Den byggdes av kung Taejo, Joseon dynastins första kung, i samband med att han gjorde Hanyang (idag Seoul) till huvudstad 1394. Helgedomen är byggd för Joseondynastins förfäder som alla har skrivtavlor som åminner om deras gärningar och läror. 1400-talets traditioner upprätthålls fortfarande då kung Taejos ceremoniella riter av dans, musik och sång utförs här även idag.

Changdeokgungpalatset

Changdeokgung betyder “Det blomstrande välståndets palats” och var av det unesco-7nuvarande Seouls fem kungapalats nummer två efter Gyeongbokgungpalatset. Till skillnad från förstapalatsets strikta och kantiga struktur, kan Changdeokgung te sig helt ostrukturerat. Men i själva verket byggdes det av kung Taejong i början av 1400-talet efter sofistikerade arkitetoniska ideal där byggnaderna är integrerade och harmoniserade med den naturliga omgivningen. Det återstår idag endast 30 procent av den ursprungliga palatsstrukturen då Changdeokgung brändes ned under den japanska invasionen 1592, återuppbyggdes 1610, men stod åter i brand 1623 och drabbades hårt under den japanska ockupationstiden (1910-45). UNESCO värderar ändå Changdeokgung som ett enastående exempel på östasiatisk arkitektur och trädgårdsdesign.

Hwaseongs Fästning

Kung Jeongjo (1776-1800), en av Koreas kanske mest upplysta och reformvänliga unesco-8kungar, lät bygga Hwaseongs fästning som skydd till sin fars grav i Suwon, strax söder om Seoul. Enligt UNESCO är den ett enastående exempel på tidig modern militärarkitektur baserad på den senaste vetenskapen både från Öst och Väst. Fästningen som stod klart 1796 kombinerar såväl militära och politiska som kommersiella funktioner (till skillnad från exempelvis kinesiska eller japanska fästningar) och har de åtföljande århundrandena starkt påverkat utvecklingen av koreansk arkitektur och stadsplanering. Delar av fästningen skadades och förstördes under den japanska ockupationstiden (1910-45), men har kunnat restaurerats tack vare välgjord och välbevarad dokumentation.